Fotogalleri
Det verkar som att det är de vackra minnena som man oftast kommer ihåg bäst. Det kanske är därför man ibland tycker det var bättre förr även om man vet att det inte är sant. Men om man då kan se på nutiden som man ser på sina vackra minnen kanske vardagen också blir lite bättre.
Jag funderar ofta på varför jag ibland blir uppslukad av bilder som andra personer snabbt sorterar bort som otydliga och tråkiga. Tidlösa miljöer som bara finns där som en luddig bakgrund i vår vardag. Kan det hänga ihop med min personlighet att jag dras till grumliga och tråkiga bilder? Snälla, säg att det inte är så.
Ibland kan jag känna ett stråk av vemod när jag betraktar vissa byggnader. Speciellt när jag ser hus som har ett visst förfall och därför inte längre kan visa upp sin forna glans.
Jag märker att ju äldre jag blir, desto oftare använder jag kraftuttryck så som ”obegripligt” eftersom jag tycker att allt bara blir konstigare och konstigare. För visst var det bättre förr. Åtminstone jag i alla fall.
För att de ska räknas som en vit jul så ska enligt definitionen marken vara täckt med snö på juldagen. Bor man i Arboga, som jag gör, så är den sannolikheten mindre än 50% och krympande på grund av den globala uppvärmningen. Ännu värre är det för de som bor i Ystad, Då är sannolikheten bara 10%. Inte konstigt att många därför kompenserar grådasket med att börja pynta tidigare för varje år.
Visst är det roligt att hitta gamla bilder som gör att man minns saker man nästan glömt bort. Oftast sitter de i något gammalt album eller ligger huller om buller i någon låda. Jag tycker dock att det är lika viktigt att minnas nuet så man inte tror att allt var bättre förr. Jag har därför valt att behandla nytagna bilder så att de ser gamla ut. På så sätt kanske jag tycker att dom är lika intressanta som dom gamla och därför lever mer i nuet.
Jag träffar ibland människor som säger att man inte är äldre än man känner sig. Men det är ju precis det man gör. Jag har nu en längre tid känt mig som jag var 25 men i mitt pass så står det att jag är över 60. Hur hänger det ihop?
Att titta ut genom ett fönster på personer utanför anses oftast varken konstigt eller kränkande. Men om man istället väljer att titta in är det helt andra saker. Vad ska man då göra om man ser något intressant fönster när man är ute och går? Lösningen är väl helt enkelt att hålla tillbaka sin nyfikenhet och koncentrera sig på fönstret i sig.
Att jag oftast tycker att ett gammalt och slitet utseende är vackrare än något som är nytt och orört, beror säkert på att jag själv har blivit äldre och därför börjat uppskatta saker med en historia.
Kan det vara så att en bild som ser gammal ut automatiskt blir lite intressantare? Ni vet, som gamla tummade vykort. Kan till och med ett tråkigt motiv bli vackrare då?
Copyright © 2026 TBGFOTO