Fotogalleri
Idogt förvärvsarbete lämnar spår på både verktyg och maskiner. Spår från yrkesskicklighet och hårt arbete.
Det finns en hel del mycket fina industrimuseum i Sverige där man kan se alla dessa spår av hur människor har arbetat i våra industrier. Trots att arbete i många fall var mycket slitigt var det många som var väldigt solidariska och stolta över sitt yrke.
Johan Edvard Hyltén inledde sin verksamhet i en smedja på fädernegården Hyltan, där han tillverkade selbågar, fotogenlampor och smålandspungar. På Stockholmsutställningen 1897 belönades företaget med både silver- och bronsmedalj för sin högkvalitativa metallproduktion. De var även tidiga med att elektrifiera maskindriften, vilket bidrog till deras framgång. Järnvägens ankomst till Gnosjö 1902 gynnade verksamheten ytterligare.
Företaget expanderade gradvis och byggdes ut, men efter en förödande brand 1914 uppfördes en helt ny anläggning vid Gåröström, där fabriken ligger idag. Den nya fabriksanläggningen ritades av Johan Edvard Hylténs son John, som hade praktiserat i Stockholm. Johns bror Paul hade studerat vid handelsskolan i Kristinehamn, och båda bröderna blev involverade i företaget och kom senare att ta över dess drift och ledning.
Hylténs, ett familjeföretag, blomstrade före andra världskriget med en stor produktion av båtbeslag och brandarmatur. Som mest hade de 42 anställda. Efter kriget avtog verksamheten och nyinvesteringarna var få, förutom en tillbyggnad för personalutrymmen och verkstad på 1950-talet. Företaget drevs av Johan Edvard Hyltén och senare av hans söner, John och Paul. Men i takt med att konkurrensen ökade, minskade produktionen och lönsamheten. Fabriken lades slutligen ner 1974 och finns idag bevarad som ett arbetslivsmuseum.
Världens äldsta fortfarande aktiva företag är troligen ett japanskt hotell som heter Nishiyama Onsen Keiunkan, grundat år 705 e.Kr. Tidigare ansågs det japanska byggföretaget Kongō Gumi vara det äldsta, men det gick i konkurs 2006.
Redan under medeltiden bedrevs organiserad stenhantering i Hällabrottet. Sten därifrån användes vid ombyggnationen av Örebro slott och uppförandet av flera kyrkor. Det stora kalkstensbrottet i Hällabrottet var länge kronans egendom, vilket framgår av kung Gustav I:s och sonen hertig Karls, senare Karl IX:s, besök. Verksamheten övergick sedan till det privatägda Yxhults stunhuggeri på 1820-talet, som blev ett aktiebolag 1879.
Runt sekelskiftet 1880-1930 blomstrade stenhuggeriet då framstående arkitekter började använda natursten, som ansågs ge en mer svensk prägel än den tidigare populära putsarkitekturen. Denna trend gynnade Yxhults stenhuggeri, som befäste sin position som Sveriges ledande aktör. Vid vissa tillfällen stod Yxhult för cirka 20 % av all byggnadssten och mer än hälften av all skulptural fasadsten i Stockholms innerstad.
Yxhult var även störst i Sverige på marmor, en bergart som blev mycket populär för både vägg- och golvbeklädnad tack vare sin vackra och slitstarka yta. Denna period sammanföll även med storhetstiden för de stora kalkgruvorna i Hällabrottet.
Hyvlarverkstaden, byggd 1879, var den första delen av verksamheten som mekaniserades. Här tillverkades trappor, golv, portomfattningar och annat med hjälp av stenhyvlarna. Det övriga stenhuggeriet och stenbrotten bedrevs manuellt. År 1911 införskaffades den första luftkompressorn för att driva borrarna i stenbrotten. Den första rundslipningsmaskinen kom 1922, följt av carborundumsågen 1924. År 1926 introducerades ramsågen, som kunde såga ner stenblock till skivor i önskad tjocklek, redo för slipning och polering.
Skotillverkning har varit en del av husets historia sedan 1959. Det första företaget som flyttade in var Bröderna Perssons Skinnindustri, som tidigare låg vid Kvarngatan i Kumla. Firman, som ägdes av syskonen Bengt, Helge och Nils Persson, hade som mest 70 anställda. År 1969 omstrukturerades företaget och drevs vidare i mindre skala som AB Bengtar-Sko. Firman ägdes av två Bengtar: Bengt Persson (född 1919) och Bengt Schelin (född 1924). Fabriken hade då ett 15-tal anställda och produktionen, som främst bestod av sandaler, barnskor och slippers, uppgick till cirka 250 par om dagen. Bland kunderna fanns bland annat NK, Åhlén&Holms, Wessels och KF.
Den industriella skotillverkningen var mycket arbetsintensiv. Maskinerna ökade visserligen produktionstakten, men de flesta moment krävde precision, hantverksskicklighet och gediget yrkeskunnande. Efektiviseringen innebar att varje arbetsmoment bara utgjorde en liten del av hela produktionsprocessen. Många arbetare var därför hänvisade till enformiga och stressiga tempoarbeten. De mer kvalificerade momenten utfördes av specialarbetare, medan de enklare uppgifterna sköttes av okvalificerad personal. På en mindre fabrik som AB Bengtar-Sko fick de anställda dock lära sig att hantera flera maskiner och arbetsmoment.
Fabrikens inredning och maskinpark har sina rötter i 1950-talet, även om en viss förnyelse har skett genom åren. Den ålderdomliga och slitna miljön vittnar också om tekniska förutsättningar och arbetsförhållanden långt ifrån dagens standard. Efter sjunkande lönsamhet lades den yrkesmässiga driften slutgiltigt ner 1987. Idag ingår anläggningen som en levande del i Skoindustrimuseet och här bedrivs fortfarande en liten tillverkning av slippers och snörskor.
I Sverige var det svenska bolaget Stora (idag en del av Stora Enso) sveriges äldsta aktiebolag, med kopplingar till Falu Gruva.
Textilbranschen, den första att mekaniseras, lade grunden till den industriella revolutionen. Utvecklingen inleddes i England i slutet av 1700-talet och nådde Sverige under första hälften av 1800-talet.
Strykjärnet i Norrköping, färdigställt 1917 som bomullsväveri för Holmens Bruk, låg mitt i ett pulserande industriområde med en ständig ström av råvaror och färdiga produkter. Morgon och kväll fylldes gränderna runtomkring av arbetare på väg till och från sina skift.
Efter andra världskriget införskaffade företaget maskiner från olika europeiska länder, bland annat automatiska rullmaskiner från Manchester, kända som Abbotmaskiner. Dessa maskiner kunde ersätta 40 rullerskor och markerade början på en ny era av rationalisering som fortsatte in på 1950-talet.
År 1962 upphörde textilproduktionen i Strykjärnet. Detta var inte en isolerad händelse, utan en del av en större kris inom hela textilindustrin i Norrköping. Den ökade importen av tyger från andra länder ledde till hård konkurrens. Trots Holmens Bruks produktionsökning räckte det inte till. Företaget valde därför att satsa sina resurser på papperstillverkningen.
Timmermannen Eric Nyström flyttade till Köping 1814 och försörjde sig som snickare på vintern och skeppare på sommaren. Hans son Wilhelm fortsatte i samma spår fram till sin död 1875. Det var dock den tredje generationen, Nyström, Johan Wilhelm, mer känd som ”JiWe”, som förvandlade snickeriet till den berömda möbelverkstaden det blev. JiWes son, Carl Nyström, mekaniserade sedan verkstaden med egna maskiner, vilket effektiviserade produktionen.
Den femte och sista generationen Nyström bestod av bröderna Wilhelm och Oscar. De hade främst arbetat med butiksinredningar, men avslutade sin karriär med att reparera och renovera äldre möbler, inklusive de omtalade alrotsborden.
Bröderna Nyströms snickeri är idag en del av Köpings museum och visas ibland för allmänheten. I snickeriförrådet finns alrot och andra träslag, liksom de gamla maskinerna som bröderna lämnade kvar när de stängde snickeriet i slutet av 60-talet.
Den äldsta förpackningen för ett varumärke är Tate and Lyle's Golden Syrup (Storbritannien). Samma förpackning har behållits sedan 1885 med endast smärre tekniska förändringar under kriget på grund av materialbrist.
Den 1 juni 1901 stiftades Frövifors Bruks AB av Grosshandlare Johan Fenger-Krog och Walter Dickson, vice Häradshövding Otto Mannheimer, kontorschefen Julius Jonasson och ingenjör Herman Wanselin. Åren 1891-92 uppfördes den första pappersmaskinen. Från och med 1916 är det sulfatmassa som produceras och som först användes till brukets leverans av omslagspapper fram till 1981.
Produktionslinan från 1981, för omslagspapper, är bevarat i ett industrimuseum och en ny lina för tillverkning av kartong levererar idag brukets slutprodukt. Idag ingår det nuvarande kartongbruket i Frövi i BillerudKorsnäs-koncernen.
I början av 1920-talet ökade radios popularitet markant. Trots att det fanns lokala sändarstationer runt om i landet var deras räckvidd begränsad. För att åtgärda detta beviljade riksdagen Telegrafstyrelsen anslag 1926 för att bygga en rundradiostation i Mellansverige. Motala valdes som plats på grund av sitt centrala läge, vilket skulle möjliggöra sändningar till både Stockholm och Göteborg.
Under 1950-talet utrustades Motalastationen med en TV-sändare, och 1962 installerades även en FM-sändare. Kort därefter upphörde dock kortvågssändningarna och stationen togs ur drift. Sedan 1976 har sändarstationen fungerat som museum.
AB Pythagoras, grundat 1898, hade som syfte att bedriva mekanisk, elektroteknisk eller annan fabriksverksamhet, enligt stiftelseurkunden. De unga uppfinnarna som startade företaget var djupt intresserade av ockultism och talmystik, vilket troligen inspirerade namnet efter den antike filosofen Pythagoras. År 1899 förvärvade AB Pythagoras aktiemajoriteten i AB Svenska Låsfabriken och fortsatte tillverkningen av lås och beslag under eget namn.
År 1903 inledde företaget tillverkningen av förgasar- och tändkulemotorer åt Svensk-Engelska Motoraktiebolaget. Efter att Svensk-Engelska Motoraktiebolaget gick i konkurs 1906 tog AB Pythagoras över försäljning och utveckling av motorerna. Pythagoras fortsatte att utveckla tändkulemotorn, som senare blev kärnan i företagets produktion. År 1910 upphörde tillverkningen av lås och beslag, och företaget fokuserade helt på motortillverkning.
Pythagoras tillverkade tändkulemotorer under varumärken som Fram och Drott, vilka användes i jordbruksmaskiner och på fiskebåtar och andra fartyg. Företaget var en gång Norrtäljes största industriföretag med cirka 80 anställda, och en stor del av produktionen exporterades. Efter flera konkurser och ombildningar minskade verksamheten gradvis tills den upphörde 1979.
I början av 1980-talet hotades fabriken av rivning, men räddades av en grupp entusiaster. Motorfabriken byggnadsminnesförklarades 1992 och fungerar nu som ett levande museum.
Copyright © 2025 TBGFOTO